Det finns många saker jag saknar, tillfällen och situationer eller människor som stått mig nära.
Gymnasietiden var ju väldigt speciell. När man spenderade hela dagarna med underbara människor och spelade kort mest hela tiden (känns det som).
Eller människor som betytt väldigt mycket men som jag helt enkelt glidit ifrån... Tråkigt men sant.
Eller när vi bodde inne i stan och man kunde impulsa ett danspass en sen kväll bara för att man kände för det och gymmet låg precis runt hörnet. Eller impulsa en mumsig lunch på stan och ägna halva dagen åt att bara sitta och prata och titta på folk. (det var alltså sådana vettiga saker jag ägnade all min tid åt innan vincent ;) )
Eller när man var liten och det största problemet i världen var att ingen kunde hjälpa mig att göra flätor i håret, att min favoritdocka var borta eller att maten i skolan inte var god.
Och farfar, jag saknar farfar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar