kvällstund har guld i mun.

Det spelar ingen roll hur obeskrivligt mycket jag älskar vår son, men kära nån va skönt det är när han somnar om kvällarna! Här sitter jag med en kopp te och bara njuter av lite tystnad. Tystnad och absolut ingenting att göra är väldigt underskattat.

Annars rullar allt på i en himla fart, precis som vanligt. Dagarna går i ett och snart är det väl jul, påsk och midsommar ännu igen.
Imorgon ska jag upp och umgås med storebror / morbror. Han har sagt att han ska ta lilleman en stund, och vet ni vad jag ska göra då? Joo, jag ska lägga ansiktsmask och hårinpackning och basta! Fy bubblan va underbart!
Till kvällen imorgon blir det bowling och buffé med hela tjocka familjen. Och lördag blir det Boda borg med hela tjocka familjen. Och söndag blir det kalas för mig och storebror med hela tjocka familjen... Livet leker!

en stund av lugn och ro.

Äntligen får jag bara sitta i soffan i en stunds lugn och ro och jag njuter av varenda minut! Jag har ännu två innedagar på universitetet i bagaget. Det har varit såå roligt och lärorikt! Jag är galet motiverad och peppad och längtar efter VFU:n så man får komma ut på riktigt och prova allt. Men självklart är huvudet något tungt också, för när vi väl är på plats på universitetet (vilket är ungefär en gång i månaden) så blir det liksom lite korvstoppning.

Oavsett om dessa två dagar varit roliga är det faktiskt väldigt skönt att ha de bakom sig. Det har varit / är väldigt mycket just nu och jag är glad att det är en sak mindre att behöva tänka på just nu.

Nu ska jag försöka njuta av detta lugn och ro en stund till, för imorgon är vi tillbaka i galenskapen igen. Saker att göra högt och lågt. Men bara att få vara med min son hela dagarna igen känns som en lycka nog att ge mig tillräckligt med energi för att orka med. När man får vara ifrån honom såhär får en att förstå hur galet mycket all tid med honom betyder...

hopplös.

Jag har gått och blivit lite lätt hopplös. Jag glömmer saker, jag glömmer snarare allt. Jag tror jag försöker hålla för mycket saker igång i skallen samtidigt...
Skolan - Kurslitteratur, närträffen i Karlstad, VFU, alla arbeten (blir de bra? klarar jag de jag har framför mig?).
planering inför min födelsedag och dess kalaserier - kalas, vad ska vi bjuda på mer än tårta? Boda Borg med familjen, bowling och buffé...
Vincent - är han nöjd? varför sover han inte som han brukar? är det farligt att spy så mycket som han gör? när åt han sist? hur mycket åt han? är han varm? är han kall? varför hostar han? är han sjuk?
träning - min egen samt alla andras.
vardagen - mat, matlådor, diskberget, tvättberget, dammråttorna, vad gör alla tiotusen saker överallt i hela lägenheten?
nya lägenheten - slipning & spackling, tapetsering, hinner vi klart med allt innan inflytt?, vad händer om vi inte blir klara?

Ska jag fortsätta? Neej, det är ganska tragiskt faktiskt. Men ja, jag finns ju här. Jag är bara lite sådär känslig för för många bollar i luften just nu. Någonstans här mittimellan allt, som egentligen inte tycks så himla mycket när man spaltar upp det såhär - jag kanske överdriver?!

Vilket som så är jag rätt hopplös just nu, så ni vet. Jag glömmer liksom bort sms:en jag fick för två timmar sen... Men jaa, jag är nog lika menlös som hopplös - tror jag...?

Astrid Lindgren.

Jag älskar Astrid Lindgrens alla filmer (förutom Emil och Karlsson på taket som jag bara inte klarar av!) och vill föra de vidare till Vincent. Så idag kom jag hem från Örebro med en helt ny drös filmer till samlingen, som börjar ta form. Många av hennes kortfilmer fick följa med hem idag, dessa tycker jag nog mest om. De som många inte ens vet om men som jag själv älskar...

Allra käraste syster, Gull-Pian, Hoppa högst, Något levande åt lame Kal, Nils Karlsson Pyssling, Rasmus på luffen... Nu letar jag vidare efter Inga rövare finns i skogen, den måste också finnas i samlingen!

Äntligen!

Uppgiften är klar och inskickad och det känns som att tio kilo försvunnit från mina axlar. Nu tänker jag inte ta tag i nästa uppgift förrän i nästa vecka. Underbart! Tänkte bara läsa lite smått inför närträffen nästa vecka.

Annars blir det väl en rätt seg helg faktiskt, slipning och spackling på högsta nivå (jippie!?), tvätta, storhandling, måste in till biblioteket och lämna in böcker och hämta ut vårt paket från libero på lindex. Men innan vi tar tag i helgsysslorna tänkte jag njuta av lite mys med sonen.

eftersom ni är så nyfikna av er.

Här har ni vår nya, stora, fina familjebil. Det blir ju inte mer familj än såhär.

Eller ja, det är ju inte exakt den här men en likadan... (som är lite skönare att sitta i, lite snyggare att titta på och ja lite bättre helt enkelt)

min morgondag.

Jag tror nog inte ni kommer se skymten av mig här imorgon. För som sagt så är det ju ganska fullspäckat schema för min del.
På förmiddagen har vi mamma-barn-dejt till öppna förskolan. Efter lunch blir det skype-dejt med klassisar då vi ska ha finfix på grupparbetet. På eftermiddagen är det först en massage och så spenderar vi kvällen uppe i nya lägenheten med slipning och spackling.

Jag är bara fruktansvärt trött och skulle helst av allt vilja ligga i sängen hela dagen och ta igen mig. Men jag antar att det kommer en tid och en plats för att ta igen sig också... Och det är inte imorgon!

underbara barn.

Jag skriver och skriver och raderar och skriver om. Inte konstigt det tar lång tid att skriva uppgifter då... Hur som haver, arbete : barnintervjuer om läs- och skrivinlärning.

- Varför är det bra att kunna läsa?
- Då kan man läsa Harry Potter, jag vill läsa Harry Potter, så jag måste lära mig läsa.

- Varför är det bra att kunna skriva?
- Om du inte kan skriva ditt namn kan du inte skriva det om du skriver brev, och då vet inte den som får brevet vem som skickade och det är ju inte bra, då kan han ju inte svara.


Visst är de underbara de små liven? Ett så passande arbete att skriva just nu, man får ett stort leende på läpparna och man lär sig såå mycket av barn!



.
Och dessutom... På fredag hämtar vi äntligen hem vår nya bil. Vår nya stora familjebil. Vi börjar nog bli gamla nu...

fullspäckat schema.

Min nästa tomma dag i almanackan är den 7:e oktober. Det är två veckor tills dess! Och det har redan hållit på sedan i fredags... Det är kanske inte massvis varje dag, men varje dag är det något. Och utöver allt nerkladdat i almanackan så är det grupparbeten och individuella arbeten som ska skrivas och genomföras, böcker som ska läsas. Och jag grejar med mitt afropass och dansar och letar musik, samma gäller boxen. Men just nu är det ganska skönt också, med ett fullspäckat schema hinner jag inte tänka och känna efter hur det egentligen känns.

Ibland undrar jag hur jag orkar stå upp, prestera på topp, hålla skenet uppe... Men så tittar jag på vår underbara son, som ligger bredvid mig här i soffan och tar sin förmiddagslur och då förstår jag. Det kan hända att jag har förlorat något underbart, men det som fortfarande finns kvar hos mig är värt allt i världen!

jag orkar inte gråta mer.

Det har varit en fruktansvärd dag! Tänk er det värsta ni kan komma på, så har min dag varit! Efter att ha konsulterat veterinär först på telefon och sedan på plats fick vår älskade, underbara lilla Cindy somna in... Det var hemskt! Hon var en familjemedlem och vår bebis sedan tre år tillbaka. Det är självklart det känns tungt och väldigt, väldigt tomt utan henne.

Jag mår fysiskt illa av att få ha tagit ett sånt beslut om att avsluta hennes liv. Just nu kvittar det liksom att jag vet att hon utan tvekan har det så mycket bättre nu, var hon än kan tänkas vara. Just nu mår jag bara så dåligt över att hon inte längre finns hos oss. Och att det är p.g.a mig som hon ligger begraven istället för i mitt knä. Just idag vill jag bara må dåligt och gråta floder. Även om det känns som att tårarna borde ta slut snart.

Men graven är fin, jag ska köpa någon fin liten blomma och sätta hos henne. Sedan tänkte jag försöka fortsätta leva igen... Någon gång.

drar täcket över huvudet.

Idag har jag tagit ett av de tyngsta beslut någonsin och just nu orkar jag ingenting. Jag vill lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och stanna där.
Nej just det, jag kan ju inte det. Jag måste vara på topp för att vår son behöver mig på topp. Jag måste orka läsa och plugga och fortsätta lika bra som jag startat. Jag måste vara trevlig och peppande inför kvällens boxpass. Det är mycket jag måste när jag mest av allt bara vill lägga mig ner och dö...

Det är en väldigt jobbig dag idag, och jag misstänker att morgondagen kommer vara minst lika jobbig och dagen efter det med... Men det kommer komma en vacker dag då allt känns bra igen och då jag vet att dagens beslut var det enda rätta.

in your face!

Jag kan inte låta bli att gnugga detta i ansiktet på alla som inte tror på mig. Alla som tycker att det är en dum idé att vara mammaledig OCH studera samtidigt.
Här har ni svaret på min första uppgift med högsta betyg:

"Jag har inte lagt till några kommentarer i ditt arbete, för att jag tycker att du har gjort ett mycket bra arbete, som är svårt att kommentera. Du har givit uttömmande svar och argumenterat för de olika valen du har gjort på ett föredömligt sätt. Dina egna reflektioner är mycket ingående och du är väl insatt i det du skriver. Du ger förslag på olika övningar som passar alldeles utmärkt till de moment som du har valt. Du knyter också an till litteraturen på ett sätt som gör att jag förstår att du har tagit den till dig.

Du visar också att du förstått vikten av att göra eleverna delaktiga och aktiva. Du bjuder också rikligt på dina egna reflektioner och de slutsatser du drar. Mycket bra jobbat!"

.

Förlåt, men jag kan inte låta bli all njuta av detta. Det känns bra, riktigt bra. IN YOUR FACE!

billösa... igen

Ja, då stod vi utan bil (igen). Denna gång håller vi väl tummarna att vi slipper knäppa köpare som kommer tillbaka med den mitt i natten. Nu ska vi bara komma överens om en ny bra bil och införskaffa den. Och vi får väl hoppas vi kommer överens snart och hittar den perfekta inom en snar framtid.

Byebye pearl...

ja må han leva!

Tusen grattis till storebror / morbror Johan på din födelsedag!

Hoppas du får en kanondag!

Många kramar

lillasyster, Ted & lille Vincent

att så mycket skit kan göra en så lycklig.

Idag har jag skådat den största bajsblöjan i hela mitt liv! Åh, herregud! Inte trodde jag väl att det var möjligt att bli så lycklig och känna sådan lättnad över lite skit... Men som vi väntat på den där bajsblöjan! Efter att lilleman varit hård i magen i över en vecka så verkar det äntligen släppt! Och lille hjärtat verkar vara minst lika lycklig och lättad som sin mor...

Du är den vackraste gåva jag fått!

Jag födde dig raring, du kom ifrån mig
Och hela mitt liv ska jag älska just dig


Din hy är så len, din kropp är så varm
Jag håller dig nära intill på min arm


Du somnar så nöjd och trygg vid mitt bröst
Jag nynnar små visor till glädje och tröst


Gyllene lockar och ögon så blå
Knubbiga armar och fingrar så små


Din hand i min hand, ditt gurglande skratt
För mig är du lyckan, en värdefull skatt


Du växer var dag, liten blir stor
Jag gläds åt din framgång, jag är ju din mor


Jag tackar för stort och jag tackar för smått
Du är den vackraste gåva jag fått

laddar.

ATT jag laddar inför kvällens träningspass!
De senaste två åren, eller så, har jag endast hållit i boxen, skrikit på alla andra och fått de att svettas. Men nu är det min tur igen att vecka efter vecka få svettas och få ont i kroppen. Det finns få saker som är lika befriande som ett boxpass. Man känner sig tio kilo lättare i kropp och själv efteråt och har en rensad skalle som är redo att ta sig an allt. GÖTT!

ab imo pectore.

Jag behöver inga ord för att beskriva min kärlek till dig, samtidigt som jag vill skriva allt det vackraste i världen för att förklara hur jag känner.

.

Kärlek är så bitterljuvt. Det finns inget som skänker lika mycket glädje, lycka och ro i ens själ som äkta kärlek. Samtidigt finns det ingenting som kräver lika mycket arbete och att man har modet nog att våga satsa.

Ibland har jag så svårt att smälta allt i mitt liv, att inse att det verkligen är mitt liv, att jag verkligen är värd all den lycka som dagligen omringar mig. Det är inte alltid helt lätt att stänga ute "om det verkar för bra för att vara sant, är det troligtvis det också"...

Jag har turen att ha ett liv där jag ständigt är omringad av underbara människor som jag älskar djupt. Jag har en alldeles egen liten familj, som jag helst av allt skulle vilja överösa med all kärlek och vackert som existerar. Även om jag stundtals deppar p.g.a. mina oförmåga att stänga ute folk och deras dumma åsikter och påståenden som det ovan så kan jag omöjligtvis vara lyckligare.

Tack alla nära och kära!

ab imo pectore

- av hela mitt hjärta

- Fröken Häggman

onda små magar.

Inte min onda mage nu, utan lillemans. Han är så hård i magen och är på ett himla humör. Värre än sin mor kan tänkas, och det säger mycket det. Hans lilla mage har bråkat de senaste dagarna och verkar inte riktigt vilja ge med sig. Vilket medför en väldigt grinig liten son som låter som en stucken gris dagarna i ända. Han grät sig igenom en hel bajs förut, gissa om det värkte i mammahjärtat då.
Vi har provat katrinplommon men det verkar inte vilja hjälpa längre och så späder vi ut hans ersättning med mer vatten än vad det ska vara.

Har ni något bra tips mot onda och hårda små magar?

den ljuva tystnaden.

Mina grabbar är uppe hos svärföräldrarna så jag har bara de håriga liven som sällskap. Det är ljuvligt tyst här hemma, det är terapi för öronen minsann! Och öppna fönster så hela lägenheten doftar höst. Nog är det underbart alltid.
Jag har suttit och betat av några kapitel kurslitteratur istället, så jag kan vara ledig resten av helgen med gott samvete. Och så har jag hunnit med världens längsta dusch och fixat hårinpackning. Och sparkat igång stortvätt och bytt sängkläder.


Herregud va mycket tid man får när man helt plötsligt inte har en liten kotte! Vad gjorde man av tiden innan han kom egentligen?

trevlig helg!

Det har varit en väldigt jobbig vecka, minst sagt! Och jag har liksom inte riktigt varit på topp direkt om man säger så. Inte orkat med mycket alls, men nu tar jag en välförtjänt helg!
Vi har haft ännu en sån där högeffektiv dag här hemma idag, jag & Vincent. Långpromenad, presentutdelning, städning och så har jag skrivit klart första uppgiften (efter många ändringar fram och tillbaka så blev jag tillräckligt nöjd för att skicka iväg den) och nu tänker jag mysa i soffan med vår skatt och titta på Grey´s anatomy och bara njuta av att det är fredag eftermiddag. Jag har bara lite smått att läsa under helgen annars tar jag lite off och det behöver jag så väl efter den här veckan!


För övrigt har vi varit uppe och kikat på hur det går där uppe med lägenheten, och det blir nice! Neej, det blir perfekt! Dessutom har vi valt tapeter och med de blir det ännu mer nice! Om ni undrar, så jaa vi längtar efter att få flytta...

osociala jag.

Jag vet, jag har gått och blivit en grinig gammal morsa som säkerligen kommer börja få skäggväxt och vårtor på hakan snart.

Jag blir så trött bara! Folk ringer och tar för givet att man ska släppa allt man äger och har för att den ena eller den andra vill träffa mig. Eller det är väl inte mig folk vill träffa, det är Vincent. Folk kommer och knackar på och kliver rakt in utan att fråga om det är okej, tar ingen hänsyn till att jag kanske faktiskt inte har tid just där och just då. Folk ringer och frågar vart jag är om jag inte är hemma och tycker att jag borde komma hem så fort som möjligt så de får träffa oss.

Förlåt! Men har folk inte hört talas om framförhållning förut? Jag tar mer än gärna emot besök, jag träffar mer än gärna släkt och vänner och visar upp vår största skatt i världen. Men snälla, snälla! Det går faktiskt bra att höra av sig lite innan och fråga om det passar då eller då. Eller är det för mycket begärt?

det finns kanske godhet i världen trots allt.

Jag kan ju knappast påstå att dagen började särskilt bra... Och det gjorde det inte direkt bättre av att jag visste att vi hade Vincents vaccination hängandes över oss. Men oj så bra det gick! Jag minns när vi var där sist och han grät och grät. Och jaa, självklart kom det både en och annan tår idag men efter kanske en minut var han "normal" igen och skrattade och pratade och charmade bvc-sköterskan, som den tjejtjusare han är. Nu hoppas vi bara innerligt att vi slipper all feber och dumt som kom efter förra vaccinationen...

När lilleman var vägd och mätt (6495 g & 65cm) och sprutorna satt i varsitt lår på lilla hjärtat så överöste bvc-sköterskan mig och Ted med massa underbart om oss som föräldrar och som ett par, guld för öronen att höra. Precis sånt där som får vilken dåliga dag som helst att bli den bästa.

Det kanske finns goda människor i alla fall...

damn you little man!

Vilken soppa! Bilen står ännu en gång parkerad här utanför och bilnycklarna ligger på hallbyrån, precis som vanligt! Hela den här sörjan är en lång historia som jag varken vill eller känner för att dra upp. Det har bara varit en väääldigt lång natt och jag mår illa! Jag känner mig så kränkt och illa bemött... Jävla människor som får mig att må såhär!
.

Jag borde sova, då jag enbart fått ett fåtal timmars blund inatt, men kan inte komma till ro. Istället får jag väl ladda inför Vincents 5-månadersvaccination nu på förmiddagen och passa på att skriva så mycket som möjligt på uppgiften innan lilleman vaknar för dagen.
.

Positivt är ju i alla fall att jag slipper krångla då jag ska till Lindesberg för föreläsningar och arbeten samt Karlstad de kommande veckorna i alla fall. Det var väl skönt...

billösa.

Ja, nu är vi helt plötsligt utan bil. Hur ska detta gå? Visserligen var ju tanken att vi faktiskt skulle sälja vår nuvarande bil och köpa en ny, men inte kunde vi väl tro att vi skulle bli av med vår så här fort och innan vi ens hunnit införskaffa oss en ny. Smidigt värre! Så om någon nu vill njuta av mitt sällskap så kan jag inte ta mig någonstans...

Nu är det väl bara att hoppas att det dyker upp en bra och passande bil inom en mycket snar framtid. För hur överlever man utan bil?? ;)

motivation.

Jag älskar såna här dagar! Då motivationen är på topp och sak efter sak på att-göra-listan bockas av. Visst är det väl alldeles, alldeles underbart?
Jag har hunnit läsa allt inför morgondagens föreläsning, har haft högläsning för lilleman ur alla barnböcker som ska läsas - han bara skrattade åt mig. Och hunnit en bra bit på höstterminens första uppgift. Det känns bra!

höstshopping.

Nu när höstens kyla börjar krypa sig in på oss var det dags att fylla på lillemans höstgarderob. Inte för att det existerat en sådan för honom förut, så det var inte så svårt att fylla på den. Här är lite grann av den senaste shoppingen inför höstens kalla dagar. Nu är vi redo!

Mamma har även hon fått lite nytt i höstgarderoben, stora mysiga halsdukar och stickade tunikor. Höstmys minsann!

fem månader.

Tänk att för fem månader sedan låg du där. Alldeles färsk och det allra finaste vi någonsin sett förut.

Det är helt ofattbart att det redan gått fem månader! Samtidigt som tiden bara flugit förbi i en hisnande fart känns det ändå som du alltid funnits hos oss.

Du är den finaste gåva vi någonsin fått!

GRATTIS!!!

Vincent fick en liten flickvän inatt...

Massa, massa grattis till Tom & Malin till eran lilla tös!

frustrerad.

Jag är såå trött på folk och deras åsikter angående mitt val att fortsätta studera trots att Vincent bara är fem månader. Men samtidigt kan jag inte bara låta dessa kommentarer och åsikter bara gå mig förbi, vilket jag borde göra. Jag har valt att studera på distans just för att kunna ha möjligheten att ha familj samtidigt, distans passar mig alldeles utmärkt! Jag älskar att det valet finns. Att studera på distans är väl till för de som vill arbeta eller de som har familj??

MEN! Idag har jag varit i kontakt med vår vfu-samordnare för att jag vill byta vfu-skola och istället ha en här hemma istället för att behöva pendla de veckor det är dags för praktik. Hon frågade då varför jag ville byta och jag förklarade att vi har en liten son och jag vill inte behöva pendla dagligen under dessa veckor. Då utbrister hon snopet:
- Nejmen kära nån, hur gammal är han då?
Jag förklarade då att han blir fem månader nu ihelgen och är ungefär sju månader när det väl är dags för vfu.
- Men OJ! Ska du verkligen studera med en så liten hemma, det kan ju inte vara bra för honom? Hur går det egentligen?

???? Say what?! Jag bad enbart om hjälp att byta vfu-skola, inte om några åsikter om hur mitt privatliv ser ut.

Och om hon nu så gärna vill veta hur det går att studera med en liten bebbe hemma så kolla mina arbeten, tentor och betyg efter att han har föddes. Det går JÄVLIGT BRA! Att studera och ha en bebis handlar om disciplin, att skapa struktur i vardagen och vara jäkligt målinriktad. Men hittills har jag klarat det med bravur och det har jag planer på att fortsätta med, med eller utan en liten bebis hemma.


Jag tycker det är ett himla bra alternativ att plugga samtidigt som jag är mammaledig. Eftersom jag studerar på distans får jag ta studiemedel OCH föräldrapenning samtidigt, vilket innebär att jag slipper ta studielån - perfekt! Och det innebär att jag behöver vara i Karlstad i genomsnitt två dagar i månaden, vilket ger Ted egentid med vår son och de får starkare band de emellan - asbra!



Sådetså!

höstpromenad.

Härliga, underbara väder! Imorse vaknade vi till strålande sol på en klarblå himmel (dock ynka 2 grader ute!!) Så efter frukost blev det självklart en promenad så man fick suga åt sig lite D-vitamin för en gångs skull...

Dessutom passade vi på att prova på sittdelen till vagnen, eftersom lilleman är en nyfiken lite skit som inte alltid är helt nöjd över att ligga nere i vagnen. Nu satt han så nöjt och tittade på världen som susade förbi. Och det var så galet skönt ute att vi fortsatte promenaden bra mycket längre än planerat, men vad gör det? =) För återigen, det finns få saker som slår sådana här höstdagar när solen strålar och värmer men med så frisk och lite småkylig luft?

Jag älskar´t!

back in business.

Numera kan jag återigen kalla mig universitetsstudent, lärarstuderande efter ett par månader med hjärnan på viloläge. Det har varit två oerhört givande och inspirerande innedagar på universitetet. Så otroligt kul att träffa alla igen också. Jag känner mig verkligen motiverad att sätta igång igen! Har massvis av tankar och idéer som bara bubblar. Jag älskar verkligen det här! Även om det givetvis kommer ske på Vincents villkor det hela, men jag har en positiv inställning till det hela.

Och mina underbara grabbar har haft riktiga grabbdagar här hemma. Men nu ska jag med stor glädje ha ett helt gäng mamma-son-dagar innan det är dags för nästa närträff.




Jag tror dessutom att kommenteringsfunktionen återigen ska fungera =)

välkommen höst.

Det är numera ett faktum. Hösten är kommen! Gå ut och ta ett djupt andetag, det doftar höst! Luften är sådär härligt frisk och lite småkylig. Jaa, jag tycker om hösten. Sommaren gav jag upp för länge sedan så nu väntar jag istället på färgglada träd och mysiga filmkvällar med tända ljus. Underbart!