true.

Tack mina kära syskon... Ni har gjort mig beroende. True blood säsong 1 låg fint inslagen i ett paket på julafton. Nu har jag snart tagit mig igenom de två första säsongerna. Behöver jag säga hur galet bra det är? Kanske hinner jag med ett avsnitt till under dagens förberedelser inför kvällens middag... Beroende var det ju...

Dag 29.

Mina ambitioner.

Jag har högt uppsatta mål för mig själv. Jag vill mycket i livet och jag vill prestera bra! Ibland kan jag erkänna att jag förväntar lite väl mycket av mig själv, vilket kan medföra att man offrar saker som inte är värt det. Jag försöker hålla mina ambitioner realistiska.

Jag försöker följa magkänslan och göra som den säger. Då brukar det sluta bra.

sällskapssjukan.

Det händer inte särskilt mycket här, inte mycket alls. Varför? Jo, för den lille herrn har kommit in i någon period då han är otroligt mammig och pappig och ska vara i famnen - konstant. Hoppstolen duger ibland...

Det är svårt det här. Det enda man hör folk säga är ju att man ska låta barnen vara när de kommer in i en sådan här period, "de måste lära sig att klara sig själva och inte vara beroende av mamma och pappa". Men seriöst, han är inte ens nio månader! Ska man verkligen låta en så liten gråta och skrika bara för att han inte får komma upp till mamma eller pappa?! Det känns inte rätt och jag vill inte ha det så i vår familj.

När jag är ledsen och är i behov av sällskap, någon som lyssnar, kramar om en och klappar en på ryggen då vill jag ju ha det! Då vill jag inte bli lämnad ensam och lära mig att klara mig själv!!

Ja, det är lite jobbigt här hemma för tillfället. Jag får inte ett smack gjort då jag har lilleman på höften mest hela tiden. Man får se till att vara galet effektiv när han sover helt enkelt ;)

Även om man blir lite koko i huvudet av att inte kunna göra något. Jag menar, jag har inte ens kommit ut och hämtat posten idag eller borstat tänderna eller kommit i några vettiga kläder. Trots allt det så försöker jag se på det positivt, jag får försöka njuta av den här tiden istället för att dras ner av den. Det kommer komma en tid då han aldrig vill sitta i min famn längre och då kommer jag sakna det här...

Dessutom har jag en anledning att få sitta och plöja hela första säsongen av True Blood. Vincent vill ju ändå bara sitta i knät hos mig, då kan vi lika gärna ha något vettigt att titta på ;)

Dag 28.

Det här saknar jag.

Det finns många saker jag saknar, tillfällen och situationer eller människor som stått mig nära.

Gymnasietiden var ju väldigt speciell. När man spenderade hela dagarna med underbara människor och spelade kort mest hela tiden (känns det som).

Eller människor som betytt väldigt mycket men som jag helt enkelt glidit ifrån... Tråkigt men sant.

Eller när vi bodde inne i stan och man kunde impulsa ett danspass en sen kväll bara för att man kände för det och gymmet låg precis runt hörnet. Eller impulsa en mumsig lunch på stan och ägna halva dagen åt att bara sitta och prata och titta på folk. (det var alltså sådana vettiga saker jag ägnade all min tid åt innan vincent ;) )

Eller när man var liten och det största problemet i världen var att ingen kunde hjälpa mig att göra flätor i håret, att min favoritdocka var borta eller att maten i skolan inte var god.

Och farfar, jag saknar farfar.

snorigt.

Jag som ALDRIG är sjuk har gått och blivit just det. Jag antar att det blir så när man väl tillåter sig själv att ta lite ledigt... Lilleman och jag snorar ikapp och jag hoppas innerligt att det ger med sig snart! Halsen är i vilket fall snäppet bättre så det går åt rätt håll.

Förutom en väldigt snorig näsa så går dagarna i ett, vilket märks här också. Tid, energi och lust till att sitta här finns liksom inte riktigt. Man flänger och far hos allt och alla - ska man inte vara ledig när man är ledig?!

Idag har jag i alla fall gett mig själv lite kvalitetstid med mina syskon, vilket var mycket uppskattat. Lilleman fick snällt stanna hemma med mormor och morfar medan pappsing jobbade och jag åkte in för att strosa på stan med syskonen. Tanken var väl att kvällen skulle avslutas med lite dans, men det var väl klokast att låta bli det med en härjande förkylning i kroppen. Istället köpte vi med mat hem till Jossan & Kalle och mumsade.

Nu däremot ska jag kanske ta och mumsa på en godisbit eller två och tycka lite småsynd om mig själv som är så ruskigt täppt i näsan.

juletid.

Julhelgen har varit minst sagt underbar... Vår första jul som en egen liten familj. Men det är som vanligt, man far och flänger hos allt och alla. Just därför unnar vi oss nu en hemmakväll i lugn och ro, utan julmat. Vincent han somna på stört tidigt ikväll, inte konstigt, julen må hända vara underbar men nog tar det på krafterna alltid...

Och ja, det kan hända att vår lille herre fick en och annan julklapp. Men han är ju sådär oemotståndlig, så det är väl klart! ;) Ibland kan jag bli så fascinerad av honom, kan ni förstå att han kommer från mig?! (och Ted så klart)

MEN! Imorgon är det slut på vårt lugn och ro, då väntas galenskap inne i stan på mellandagsrean. Man måste vara lite knäpp i huvudet som beger sig in på den.... Sedan vankas det givetvis lite planering inför nyår också...

hej - hejdå

Jag ber lite om ursäkt, men det finns liksom ingen tid till att sitta här och hänga i dessa dagar! Ni får leva med denna osociala Hanna ett litet tag. Nu vill jag bara ägna dagarna åt att umgås med vänner och familj, spela massa helkonstiga spel, skratta så det gör ont i magen och äta på tok för mycket. Och vem vet, kanske spela lite på vårt alldeles egna wii =)

Nu är det jul.

Det här är jul. Varje år tittar jag på Polarexpressen till jul, världens mysigaste julfilm, vilket vi givetvis gör just nu. Vincent ligger och sover medan Ted och jag ligger utslagna i varsin soffa med magarna fulla utav hemmagjord pizza och bara myser.

Till eftermiddagen åker mina herrar iväg så jag i lugn och ro kan städa och baka, eftersom jag nu tagit på mig att fixa efterrätter inför morgondagen. Mums hoppas vi att det blir minsann...

God Jul, Hanna.

NU kan jag gå på ett litet jullov med gott samvete och ett stort leende på läpparna. Resultat och kommentarer på min examinationsuppgift från vfu:n har trillat in. And I like it! Vilken julklapp! Och det bästa med denna julklapp är att jag kan bara tacka mig själv för den.

Annars tänkte jag dra igång lite julstök här hemma nu när lilleman sover middag. Ni vet, poppa julmusik, fixa tvätt, plocka & städa och göra det där sista innan julmyset börjar "på riktigt". Och halsen har vi bukt på med hjälp av massa, massa vatten och massa, massa te och honung som lenar halsen. Dock innebär allt detta drickande en himla massa toabesök också ;)

Dag 27.

Min favoritplats.

Det finns två platser som alltid sprider ett lugn i hela min kropp...

Min älskades famn, som jag gärna delar med den finaste vi har... vår son.

Solnedgång på klipporna i Varberg. När man har släpat med massa mat ut, fiskar krabbor hela kvällen och njuter av sommarens värme och ser hur himlen ändrar färg från blå till gul, till orange, till röd tills det är mörkt ute. Då går man tillbaka till husvagnen och spelar kort halva natten... DET är ljuvligt!

får INTE bli sjuk.

Det som inte får hända håller på att hända, är jag mycket rädd för. Vincent har varit förkyld de senaste dagarna och som den kille han är så är det fruktansvärt synd om honom. Nu verkar den lille herrn ha smittat sin mor också. Redan igår kände jag av något irriterande i halsen och hade lite småont, idag är det ett faktum! Jag vaknade till en ond hals och hosta, perfekt inför julen och allt stök den innebär.

Tajming, väldigt bra tajming på den!

Dag 26.

Mina rädslor.

• Jag är barnsligt rädd för mörker och inbillar mig jämt att det bor ett monster under sängen som ska dra mig i fötterna när jag kliver upp ur sängen.
• Jag är fruktansvärt rädd nu i vintertid att köra / åka bil, efter vår nära-döden-upplevelse natten till julafton för två år sedan.
• Jag har svår klaustrofobi och får lite smått panik bara jag hålls fast så jag inte kan röra mig.
• Värsta tänkbara scenario som kan inträffa vore om det skulle hända något med någon jag håller kär och det gör mig riktigt rädd.
• Jag är rädd för att bränna mig på riktigt varma saker.
• Jag är rädd för mörka vatten där man inte ser sina egna fötter, då kan det komma läskiga fiskar och bita en.
• Jag är rädd för människans förmåga att förstöra andras liv.

Jag är nog rädd för rätt mycket om man börjar tänka på läskiga saker. För vår omgivning är överfylld av läskiga saker. Det handlar om att bygga upp en trygg närmaste omgivning, annars kan man gå ner sig i alla dessa läskigheter och hemskheter som hela vår värld är omringad av.

Man kan välja att antingen bli nertryckt av sina rädslor eller bli stärkt av de...

trött - tröttare - tröttast

Det är segt här hemma idag... Väldigt segt. Igår kväll åkte Vincent på någon dum förkylning... igen! Vilket har medfört en väldigt orolig natt p.g.a hosta. En annan som är van med en sovande son nätterna igenom blir ju liksom helt förstörd av det här. Så jag längtar efter hans eftermiddagslur, för den ska jag också utnyttja idag!

Nu hoppas vi bara att det här släpper fort för vi vill ju inte vara sjuka över jul direkt.

Dag 25.

En första...

...tand. Numera har han två små gaddar som växt till sig ordentligt där nere och en tredje på väg. Jag säger ju att tiden går alldeles för fort! Nu har han fått in snitsen att klappa händerna också, ni kan ju gissa vad vi lyssnar på hela dagarna =)

tiden går för fort.

Ibland känns det som att man inte riktigt hinner med när tiden susar iväg.

Vincent... var inte han alldeles nyss sådär yttepytteliten och bara låg där och åt och sov hela dagarna? Han har liksom gått och blivit ett litet barn, känns det som, med en egen och väldigt stark vilja. Han är envis som en liten åsna (undra just vem han fått det ifrån?) och han kan bli riktigt arg på mig när jag tar bort saker han vill leka med, såsom sladden till datorn eller routern.

Han visar vad han vill ha och sträcker sig efter saker, han pekar på lampor (som är lite av en favorit) och lyssnar på sitt namn... Det är inte klokt! Tiden går alldeles för fort...

Stå själv kan herrn också...

Dag 24.

Det här får mig att gråta.

Jag brister ut i tårar lite titt som tätt. Oftast är det glädjetårar som rinner längs kinderna.

Jag gråter av lycka. Eller när jag tittar på sorgliga filmer, som armageddon eller den gröna milen - då bölar jag som en liten tok. Eller när jag ser på typ djurpolisen och alla hemska människor som behandlar sina djur som skit. Eller när jag slår i tån i tröskeln eller fingret i dörren, för attans va ont det gör! Och jag gråter när jag blir riktigt arg...

Japp, jag gråter rätt ofta. Men att gråta får mig att må bra.

dagens träning - check!

Förmiddagen spenderade vi på öppna förskolan där det var julfest för hela slanten. Julmusik och pynta gran och självklart även dansa runt den tillsammans med massa andra barn och mammor. En mycket mysig förmiddag med andra ord.

Värre var det att försöka ta sig hem i snörusket! Det blåste snöstorm så vagnen höll på att välta av vinden och så fick vi försöka ta oss fram i flera centimeter snö. Tungt var det, det vill jag lova! Jag pusta och flåsa som en jag vet inte vad! Jag skulle även förbi biblioteket (som var stängt!) och posta lite brev också, så vägen hem blev desto längre. Nu vägrar jag kliva utanför dörren mer idag!

Dag 23.

Det här får mig att må bättre.

Som tur är är det inte bara mycket som upprör mig, utan det finns minst lika mycket som får mig att må riktigt, riktigt bra.

Familjetid

En promenad i skogen med inget annat än kvittrande fåglar som sällskap

Ett riktigt hårt boxpass eller ett härligt och frigörande danspass

När jag får lägga upp fötterna i soffan och mumsa på något gott nerbäddad under en filt (gärna tiotusen tända ljus och varm kopp te också)

Att få se Ted och Vincent tillsammans

Umgås med nära och kära

Ett rent och fint hem

Sovmornar

Höra Vincent skratta

Långa varma duschar

När man får se resultat på något man kämpat för

Jag kan fortsätta i en evighet, det finns mycket och många som får mig att må bra.

Hotell gyllene knorren.

Jag har ju liksom kärat ner mig i årets julkalender. Jag är ju en trogen julkalendertittare och har alltid varit. I år kan jag med glädje säga att de faktiskt lyckats med den! Helt supermysig och precis sådär som en julkalender ska vara! Man får skratta, det händer konstiga och spännande saker, det kryllar av lite knepiga personligheter... Jaa, men ni vet, allt det där! Det är givet att titta på julkalender varje morgon till frukosten.

Ni har väl inte missat julkalendern?? Annars rekommenderar jag er starkt att kolla in det på svt play.

en jobbig dag.

Vilken start på denna dag! Det har varit en mindre bra dag, än så länge, med en helt jätteledsen liten grabb. Idag har ingenting hjälpt utan herrn har bara skrikit (riktigt sånt där hjärtskärande skrik) och det gör att paniken inom mig växer sakta men säkert. Det är ju inte skriket och gråten i sig som skapar denna panik egentligen, utan det är snarare känslan av att man inte kan göra något för att underlätta tillvaron. Att man står där vid sidan av och känner hur hjärtat krossas...

En svängom i vagnen brukar ju göra susen men jag känner inte för att tvinga ut lillen när det är så ruskigt kallt ute. Istället tog vi en varmt bad och det gjorde susen minsann! Sedan bäddade jag ner honom i vår säng och läste massa Pippi för honom och nu har han sovit gott ett bra tag. Så vi hoppas att dagen fortskrider lite bättre än hur den startat...Varma bad och sömn brukar ju rädda det mesta.

Dag 22.

Det här upprör mig.

Ska jag vara ärlig så är det nog rätt mycket. Jag har en förmåga att ha lite hett temperament. Men jag tror (och hoppas) att jag blivit bättre på den fronten.

Jag blir arg på mig själv när jag inte klarar uppsatta mål, men bara sådär lagom arg som triggar igång mig att klara ännu mer. Jag blir jättearg på idioter som inte kan köra bil. Det kokar inom mig när det gäller orättvisor i världen. Och det är ju lite jobbigt, för världen är långt ifrån rättvis. Och sen riktad elakhet! Elaka människor upprör mig...

slänger in ett litet tack...

...till mina tjejer som jag spenderade hela kvällen med igår. Micket, micket bra är det tycker jag!

Och denna kväll ska jag spendera med mina andra tjejer, mina systrar. Vi ska dansa afro så det står härliga till =) Men innan dess ska jag spendera hela dagen med min grabb. Idag ska vi bara sitta inne, för inte tänker vi gå ut när det står -20 på termometern! Hua mig!

Dag 21.

Ett annat ögonblick.

Den första oktober 2009.

Första gången vi fick se den yttepyttelilla bebisen i magen. Obeskrivligt...

Jag kunde inte låta bli från att gråta några tårar och kunde definitivt inte sluta flina, leendet (som gick från öra till öra) höll nog i sig i minst en vecka. Det var ett mycket bra ögonblick!

välkommen!

Vi önskar Vincents syssling välkommen till världen!

Och givetvis grattar vi hennes föräldrar så inni norden!

Jag borde kanske få tummen ur och få lite vettiga saker gjorde medan lilleman fortfarande sover så sött inne i sängen...

Dag 20.

Den här månaden...

...är en ljuvlig månad. December är en månad fylld av längtan, stjärnor i fönstren, mys, tända ljus, familj & vänner och massa kärlek. Och dessutom en hel del julklappsstress... Att jag älskar julen har väl inte undgått någon. Det är en månad som jag ser fram emot, så länge det inte är tvåsiffrigt bakom minuset på termometern, för det är inget att se fram emot!

Dag 19.

Detta ångrar jag.

Jag kan inte leva ett liv där jag går och ångrar saker jag gjort, eller saker jag inte gjort för den delen. Jag lever här och nu och försöker att inte tänka för mycket på allt annat... Även om det stundtals är svårt.

Jag kanske ångrar sådana där oväsentliga saker som klädvalet på skolkortet i typ årskurs sex. Eller varför jag alltid tar på mig vita kläder när jag ska äta köttfärssås eller jaa ni förstår... Jag försöker leva med den inställningen att det som är gjort är gjort och att jag står för det också.

Dag 18.

Min favoritfödelsedag.

Jag vet i ärlighetens namn inte. Men jag satsar på att min nästa födelsedag blir den absolut favoriten. Då har vi något att längta efter...

Kaoshemmet.

Vincent är överallt! Högt och lågt! Han är i skåpen i tv-bänken, han drar i och äter julklappar, han jagar Felix, han puttar på tvättkorgen och hänger sig i tvätten jag hängt upp... Herrejesus, vilken fart det är! Men nu sussar han sött inne i sängen så jag ska fortsätta skriva så fingrarna glöder på den här examinationsuppgiften, så jag kanske kan få njuta av lite välförtjänt helg någon gång också.

Dag 17.

Min favoritminne.

Det är inte särskilt svårt att svara på. Inte särskilt svårt alls. Utan tvekan och med noll konkurrens är det när vår son föddes, det slår liksom allt annat med hästlängder! Det var det häftigaste och mest världsomvälvande upplevelse jag upplevt. Att vara i en sån bubbla då man glömmer allt, då hela omvärlden liksom inte spelar någon roll. Allt som existerar är den där lilla, lilla krabaten som ligger på bröstet och vi - nybliven mamma & pappa. Det ger mig fortfarande fjärilar i magen. Fan så häftigt och kärleksfyllt!

Det finns ingenting som någonsin kommer slå det, förutom när den dagen kommer då han får ett syskon då.

Dag 16.

Min första kyss.

Ryska posten? Eller det klassas väl inte som kyss va? Det var väl någon omärkvärdig pojkvän i högstadiet. Då det var ashäftigt (?!?) att stå och äta upp varandra när skoldagen var slut men man annars typ knappt pratade med varandra.

Men det är skillnad på sånt där töntigt tonårsdravel och en riktigt kyss. Tack Ted för riktiga kyssar!

många bollar i luften.

Förlåt, jag hinner liksom inte riktigt med. Två innedagar på universitetet är avklarade, en kvar. Igår kom jag hem vid halv nio. Idag var klockan inte fullt lika mycket men sedan minuter jag klev innanför dörren har jag suttit med plugg, så det känns nästan som så.

Nu är alla förberedelser inför morgondagen gjorda i alla fall. Nu ska jag bara fortsätta skriva på examinationsuppgiften som ska in på måndag. Oj, jisses va jag längtar efter det ögonblick då jag skickar in den och slipper alla tiotusen saker hängandes över mig.

tid till övers?

Uuuh! Jag har alldeles för mycket att göra och alldeles för lite tid! Och så prioriterar jag tiden till att skriva ett blogginlägg, bra drag där!

Jag har fortfarande inte kommit in i duschen efter kvällens grispass på boxen, så här sitter jag svettig och härlig. Så fort jag kom hem var det bara att fortsätta skriva. Examinationsuppgift och forskningsuppgift och "fallet". Ge mig några extra timmar någon! Jag hinner inte med just nu.

Åh, vad jag längtar tills den här veckan är över. Det är en skitvecka! Men snart är det över, jag har tagit igen en del som jag missade i våras när lilleman kom. Vilket innebar fler vfu-dagar och fler arbeten. Men snart är det över och det är som vanligt igen... Jag längtar!

måndagspyssel.

Lilleman och jag har haft händerna fulla idag. Vi har slagit in ett gäng julklappar och lyssnat på jullåtar. Så har vi plockat och småstädat här hemma, eftersom bvc kommer på hembesök i eftermiddag. Det känns lite som att de kommer ut och ska inspektera hur vi bor och om det duger åt lilleman eller inte. Och sen har vi kollat på dagens avsnitt av julkalendern också.

Nu däremot sover herrn så gott så jag måste fortsätta plugga. Jag har i alla fall hunnit läsa alla arbeten och opponerat ett inför torsdagens seminarium och opponering. Nu ska jag fortsätta skriva på min examinationsuppgift och förbereda mig lite inför dagarna på universitetet. Sysslolös är man i alla fall inte.

Dag 15.

Mina drömmar.

Jag har många drömmar. Men jag drömmer nog lite extra mycket om min bok. Förstår ni hur stort och häftigt det vore att få släppa en egen bok?! Jag önskar att jag en dag kommer få tillräckligt med mod för att skicka iväg den.

Dag 14.

Vad hade jag på mig idag?

Kläder. Och eftersom det är söndag så var det myskläder, det är liksom så söndagar ska spenderas! Och träningskläder eftersom söndag eftermiddag innebär afro för hela slanten =) Men nu är återigen myskläderna på och vi njuter av lite andra adventslugn nu när lilleman sover.

Dag 13.

Den här veckan. (tar den kommande veckan, då den som varit faktiskt så gott som redan är över)

Måndag : Vanlig dag hemma med lilleman. Promenad eller pulkalek. Plugg, plugg, plugg. Hembesök från bvc för 8-månaderskontroll. Kvällen avslutas med box.

Tisdag : Är i Karlstad hela dagen och kvällen (röst- & talanalys efter avslutad skoldag, därav en väääldigt lång dag!)

Onsdag : Ännu en dag i Karlstad. Grey´s!! ;)

Torsdag : Och ännu en dag i Karlstad! Det är en extradag då jag ska ta igen det jag missade i och med att Vincent föddes. Alltså har jag lite redovisningar och opponering och grejjer.

Fredag : Ska njuta av en ledig dag. Fast måste ändå se till att läsa och skriva en massa. Känns som jag ligger efter lite i plugget.

Lördag : Tomt i almanackan och den första av sitt slag på många veckor så jag ska njuta!

Söndag : Dansshow i Hallsberg.

Dag 12.

I min handväska.

Vad jag bär med mig beror helt och hållet på tillfälle men oftast bär jag med mig halva mitt liv, känns det som i alla fall. De flesta väskorna står liksom redo med det allra viktigaste redan nerpackat, så jag liksom inte glömmer det när den väl ska användas.

Dessa nödvändigheter jag aldrig skulle överleva utan är:

• Lypsyl! (jag erkänner, jag är beroende!)
• Nagelfil

Sedan åker alltid plånbok, almanackan och mobilen med i varje väska.

Annars kan det skilja rätt friskt mellan olika väskor och tillfällen. Allt mellan blöjor och barnmat till tunga skolböcker, plåster (numera batman-plåster eftersom Vincent, hrm läs: Ted, hemskt gärna ville ha det) läppglans och tuggummin.

Det där med handväskor också... Det kan ju vara så att jag har ett par stycken, eller så. Men de behöver allihopa!

Jag beklagar.

Vår son blir 8 månader på lördag (jag vet, helt otroligt!!) och folk börjar lite titt som tätt fråga om han kryper eller rör sig på annat sätt. Och jag svarar såsom det är - Nej, han kryper inte. Han drar sig fram på mage med hjälp av armarna.

Och det är väl inte så mycket mer med det...?! Men nu har jag fått en konstig kommentar angående Vincent och hans ickekrypande.

- Oroa dig inte Hanna, det kommer så småningom! Och till denna kommentar fick jag en varm klapp på axeln och några beklagande blickar.

Hrm... Vad svarar man på något sådant?

- No shit?! Gud va skönt att höra! Jag som trodde att han skulle ligga där på mage och sprattla i resten av sitt liv.

Eller vad för svar förväntas de få? Jag visste inte att jag borde vara ledsen och besviken över att min son inte kryper. Han är helt nöjd där han ligger på golvet och hasar sig fram. Vissa barn kryper senare än andra, andra barn kryper aldrig utan reser sig bara upp till stående hux flux en vacker dag.

Det känns i alla fall väldigt skönt att få konstaterat att han inte kommer ligga på mage i hela sitt liv. Då kanske jag kan slappna av nu, nu när jag vet att det kommer så småningom.

Dag 11.

Mina syskon.

Jag har turen att ha tre syskon. En storebror och två småsystrar. Min bror bor nere i Göteborg, en syster har jag inne i Örebro och minstingen bor kvar här hemma.

Vi håller ihop allesammans, trots ålderskillnaden. De är lite småtokiga, speciellt när vi är samlade hela högen. Jag antar att den där tokigheten är ett släktdrag.

Mina syskon är tre grundpelare i mitt liv och jag kan inte i min vildaste fantasi tänka mig ett liv utan de.

Dag 10.

Det här hade jag på mig idag.

Tanken var att försöka få en vettig bild men ni får överleva utan en sådan. Jag vaknade med migrän imorse så någon vettig bild är omöjlig att få en sådan dag.

Det är dubbla lager som gäller idag! Dubbla leggings. Vanliga svarta och svarta med nitar längs sidorna. Långt linne och basic tröja med en oversizeskjorta över - en svart & vitrutig sådan. Håret är uppsatt i en hög och allmänt slarvig knut. Mystofflor och mysfilt är på.

Vincent hade nog mer än dubbla lager han. Vi var ju tvungna att ge oss ut i vinterkylan imorse för att bege oss mot bvc. Jisses, nog är det vinter alltid. Han växer och frodas som han ska men fortsätter att snora som en liten tok. Dock börjar han sakta men säkert bli bättre, han är i alla fall pigg och glad, det är ett gott tecken.