natti natti.

Trött - tröttare - Hanna

Efter att min älskade sambo skämt bort mig med fotmassage däckar jag nu i säng. Så underbart avslappnad. Det är ljuvligt att finna känslan av ro i kroppen innan klockan slår elva på kvällen. Jag har en veckas mammaledighet kvar så den här avslappnade känslan får gärna infinna sig dagligen (läs: Ted får gärna ge mig fotmassage varje kväll ;) )

Natti natti kära ni!

Våra underbarn.

Våra barn är något utöver det vanliga. De är helt magnifika faktiskt!

Vincent... Han fyller tre i april. Han lägger sig själv. Han är potttränad och har inte haft blöjor på så länge jag kan minnas. Han talar flytande svenska, engelska, finska och mandarin. Han tar lååååånga sovmornar. Han har aldrig trotsat i hela sitt liv.

Casper... Han är ett halvår. Han är tyngst och längst av alla halvårsbebisar. Han har munnen full av bissingar. Han kryper. Han snurrade från rygg till mage när han var ynka två månader. Han står med stöd. Han visar tendenser till att börja gå.

Båda våra barn har ALLTID sova hela nätter. De hade inga problem med sina magar när de var små spädbarn. De är rätt perfekta faktiskt. Jag har aldrig hört de gråta.

För visst är det såhär?! Det tävlas med ens barn. "Mitt barn är längre än ditt" "Mitt barn kröp före ditt barn" och bla bla bla bla! Folk höjer sina barn till skyarna i de sociala medierna, och jaa jag gör det med för mina barn är helt fenomenala, men när det börjar tävlas med våra barn och när barnen jämförs med varandra... Då går det för långt.

Våra barn är två unika individer med sina små fel och brister (precis som jag själv) och jag älskar de till månen och tillbaka, oavsett om/när de kryper, när de fick sin första tand, hur långa eller tunga de är,... För de är fantastiska med sina små egenskaper.

Jag vet att folk jämför våra barn med sina egna. Att folk säkert undrar vad Vincent säger när han babblar på på sitt egna lilla språk eller när Casper äter ur flaska.

För vems skull tävlas det egentligen? För barnens? Tveksamt...

I lediga tider...

Här har vi tagit ledigt! Jag börjar snart jobba så nu passar vi på att njuta av lite tid tillsammans här hemma, jag och barnen. Det är några som fått magsjuka på förskolan så vi tar en vecka ledigt därifrån. Vincent behöver faktiskt inte vara där, även om han ju råkar älska det, han kan lika gärna vara hemma och mysa med oss. Så här vankas lek på öppna förskolan och allmänt myshäng... Bara för att vi kan!

Dagens träning.

Ett flertal vändor i pulkabacken är både roligt och krävande! Speciellt när man for springa dubbelt så många gånger för att hjälpa Vincent uppför backen också...

Men roligt hade vi, även om jag misstänker att jag faktiskt kommer känna av det i benen imorgon...

Så!

Nu är det klart! Igår var vi uppe i Karlstad på examen. Jag är nu officiellt examinerad lärare.

Mäktigt!

Och trots att jag inte haft något firande för examen har jag blivit bortskämd med mycket fint ändå.

God natt.

Ikväll lägger jag mig med ett leende på läpparna. Ikväll går jag och lägger mig som lärare.

Jag är verkligen tömd på energi. 3,5 års slit är över och så mycket nervositet jag samlat på mig de senaste dagarna... Inte konstigt man är trött.

Dagens opponering gick bra, väldigt bra till och med. Jag har fått ett par riktigt fina ord på vägen från examinatorn och jag är lycklig, stolt, lättad... Det slutgiltiga betyget är inte satt men godkänd det är jag!

Nu tänker jag ge upp! Jag har värmt min vetekudde och jag tänker bädda ner mig med den! Jag bäddar ner mig som lärare.

butterflies...

Här sitter jag... Papper överallt. Jag läser, skriver ner tankar och åsikter. Läser lite till. Springer in på toa och står och flåsar över toan... Neeee! Bara nervositetsillamående. Imorgon styr jag kosan mot Karlstad och gör det absolut sista på lärarutbildningen - opponeringsseminariet på examensarbetet. Jeeeez! Jag har varit kolugn tills nu. Nu är jag så nervös inför morgondagen att jag mår illa.

Jag har läst arbetet jag opponerar på för femtioelfte gången nu, vill ju göra en god opponering som ger något. Vill inte missa något. Jag har läst alla andra arbeten och jag läser nu mitt eget för sjuttiofjärde gången. Funderar över vad som kan sägas om mitt, blir jag sågad? Vilka frågor kommer ställas? Kompletteringar? Och så är jag sist på dagen! Jag kommer få gå och vara ett sånt här nervvrak hela dagen!

Pust, hulk, suck och flås! Snälla, låt mig överleva morgondagen! Eller låt mig dö nu så jag slipper, vilket som!

Fina grejer.

Nytränad, nyduschad och nerbäddad i en renbäddad säng. Det är fina grejer det! Att få mysa ner sig i en renbäddad säng... Finns det något lika härligt?!

Satans fint avslut på den här dagen!!

Klappat och klart.

Jag har en kittlande känsla i kroppen. Imorse skrev jag på mitt anställningsavtal. Det är nu så klart det kan bli, nu har jag jobbet även på pappret.

Fr.o.m första februari är jag förskollärare. Det känns väldigt, väldigt bra!

Det är ni som får jorden att gå runt.

Vi har verkligen två små fantastiska söner. Den relation de två börjar bygga upp är en ren glädje att få se. De är helt underbara tillsammans och jag blir så lycklig av att se de två.

Att få ha syskon är en gåva och jag är så glad över den glädje de två finner i varandra redan nu.

2012.

2012 var rätt fantastiskt... Hur ska vi slå det nu 2013?!