Nyfiken i en strut.

Jag skulle så gärna vilja trycka på den där panik-knappen.... bara för att få veta vad som händer liksom. Det riktigt kliar i fingrarna.

Ska man trycka på knappen när man har panik för att få hjälp eller är tanken att panik kommer utbryta när man trycker? Varför finns ens en panik-knapp? Vad var tanken från första början? Är det enbart för att göra mig nyfiken?

Så många frågor, så få svar...

Firande.

Ikväll har vi slagit till med trerätters här hemma. Min älskade fyller imorgon och då torsdagar är en sån där dag då vi bara möter varandra i dörren så slog vi till idag, på en helt vanlig onsdag. Fiiint skare va! Lite vardagslyx när det inte förväntas, det är då det är som bäst!!

Vår trerätters avslutades med en liten bakelse och tänt ljus åt födelsedagsbarnet. Men avunden som infann sig hos Vincent var inte nådig!! Han skulle prompt ha ett tänt ljus på sin bakelse också. Det ljuset har blåsts ut och tänts igen otaligt antal gånger ikväll. Bakelsen... Den rörde han inte. Men att blåsa ut ljus, det är satans fina grejer det!!

Presenter.

Idag har Vincent fått sin allra första alla hjärtansdagpresent. I brevlådan idag låg ett litet kuvert till Vincent och inuti låg en fin teckning och ett armband från en av Vincents favoriter - Tindra. Han blev så barnsligt lycklig och har sprungit runt hela kvällen och tjatat om henne och pillat på sitt armband. De är så söta ihop de där två!! Dags för en dejt snart igen märker jag :)

Valentines...

På självaste alla hjärtans dag, vår förlovningsårsdag, är min stora kärlek bortrest med jobbet. Istället har jag myst hela kvällen med de små herrarna som äger mitt hjärta. Men jag erkänner, det känns tomt här hemma när de båda sover. Jag är så van med allt liv hela dagarna, att alltid ha fullt upp och att alltid ha någon att härja med. Jag vet inte om det är skönt med denna stillsamma ensamhet eller om det mest bara är obehagligt tomt... Än värre blir det att bädda ner sig alldeles ensam i sängen. Det finns få saker som är lika hemska som att sova själv. Jag sover alltid lika dålig när jag sover själv. Tur han kommer hem imorgon igen.

I övrigt går vi på helg nu. Det är det finaste med torsdagar, då går jag alltid på helg. Fredagar är min mammalediga dag och jag får en hel dag tillsammans med mina grabbar. Med det i åtanke så kanske det funkar rätt bra att bädda ner sig själv i stora, tomma sängen ändå.

Hoppas ni haft en fin dag! Här får ni en puss!

Det var det.

Då var det dags. Vardag. Måndag. Klockan ringer okristligt tidigt - 4.47. Svar ja, klockan MÅSTE ringa på ett ojämnt klockslag. Men tidig morgon innebär även tidigt slut och då hinns gym, bankmöte och brukarråd på förskolan med. Hepp!

I övrigt har helgen gått i sjukdomens tecken. Idag har äntligen båda grabbarna varit mer friska än sjuka för första gången på drygt en vecka. Tack tack! Kalasfirande för födelsedagsbarnet och lite examensfirande för mig har vi hunnit klämma in också.

Men nääää, nu gäller det att sova. Klockan ringer ju snart!

Herregud....

...vad tiden drar iväg! Jag hinner inte riktigt med i svängarna. Allt går så hiskeligt fort.

Första veckan på jobbet är avklarad och det känns väldigt bra. Det har varit en tuff första vecka, även om jobbet i sig känns bra och glädjefyllt. Det har blivit långa dagar med apt, implementering, extra pass att hålla i o.s.v. På det har vi två sjuka små grabbar här hemma, så det där med sömn har det väl varit lite sisådär med. Så, ja det är rätt skönt med helg!

Så är läget! Fullt ös medvetslös. Tid och ork till blogg kommer väl med tiden. Nu ligger stor prioritet av den lediga tiden på familjen.

Puss!

natti natti.

Trött - tröttare - Hanna

Efter att min älskade sambo skämt bort mig med fotmassage däckar jag nu i säng. Så underbart avslappnad. Det är ljuvligt att finna känslan av ro i kroppen innan klockan slår elva på kvällen. Jag har en veckas mammaledighet kvar så den här avslappnade känslan får gärna infinna sig dagligen (läs: Ted får gärna ge mig fotmassage varje kväll ;) )

Natti natti kära ni!

Våra underbarn.

Våra barn är något utöver det vanliga. De är helt magnifika faktiskt!

Vincent... Han fyller tre i april. Han lägger sig själv. Han är potttränad och har inte haft blöjor på så länge jag kan minnas. Han talar flytande svenska, engelska, finska och mandarin. Han tar lååååånga sovmornar. Han har aldrig trotsat i hela sitt liv.

Casper... Han är ett halvår. Han är tyngst och längst av alla halvårsbebisar. Han har munnen full av bissingar. Han kryper. Han snurrade från rygg till mage när han var ynka två månader. Han står med stöd. Han visar tendenser till att börja gå.

Båda våra barn har ALLTID sova hela nätter. De hade inga problem med sina magar när de var små spädbarn. De är rätt perfekta faktiskt. Jag har aldrig hört de gråta.

För visst är det såhär?! Det tävlas med ens barn. "Mitt barn är längre än ditt" "Mitt barn kröp före ditt barn" och bla bla bla bla! Folk höjer sina barn till skyarna i de sociala medierna, och jaa jag gör det med för mina barn är helt fenomenala, men när det börjar tävlas med våra barn och när barnen jämförs med varandra... Då går det för långt.

Våra barn är två unika individer med sina små fel och brister (precis som jag själv) och jag älskar de till månen och tillbaka, oavsett om/när de kryper, när de fick sin första tand, hur långa eller tunga de är,... För de är fantastiska med sina små egenskaper.

Jag vet att folk jämför våra barn med sina egna. Att folk säkert undrar vad Vincent säger när han babblar på på sitt egna lilla språk eller när Casper äter ur flaska.

För vems skull tävlas det egentligen? För barnens? Tveksamt...

I lediga tider...

Här har vi tagit ledigt! Jag börjar snart jobba så nu passar vi på att njuta av lite tid tillsammans här hemma, jag och barnen. Det är några som fått magsjuka på förskolan så vi tar en vecka ledigt därifrån. Vincent behöver faktiskt inte vara där, även om han ju råkar älska det, han kan lika gärna vara hemma och mysa med oss. Så här vankas lek på öppna förskolan och allmänt myshäng... Bara för att vi kan!

Dagens träning.

Ett flertal vändor i pulkabacken är både roligt och krävande! Speciellt när man for springa dubbelt så många gånger för att hjälpa Vincent uppför backen också...

Men roligt hade vi, även om jag misstänker att jag faktiskt kommer känna av det i benen imorgon...

Så!

Nu är det klart! Igår var vi uppe i Karlstad på examen. Jag är nu officiellt examinerad lärare.

Mäktigt!

Och trots att jag inte haft något firande för examen har jag blivit bortskämd med mycket fint ändå.

God natt.

Ikväll lägger jag mig med ett leende på läpparna. Ikväll går jag och lägger mig som lärare.

Jag är verkligen tömd på energi. 3,5 års slit är över och så mycket nervositet jag samlat på mig de senaste dagarna... Inte konstigt man är trött.

Dagens opponering gick bra, väldigt bra till och med. Jag har fått ett par riktigt fina ord på vägen från examinatorn och jag är lycklig, stolt, lättad... Det slutgiltiga betyget är inte satt men godkänd det är jag!

Nu tänker jag ge upp! Jag har värmt min vetekudde och jag tänker bädda ner mig med den! Jag bäddar ner mig som lärare.

butterflies...

Här sitter jag... Papper överallt. Jag läser, skriver ner tankar och åsikter. Läser lite till. Springer in på toa och står och flåsar över toan... Neeee! Bara nervositetsillamående. Imorgon styr jag kosan mot Karlstad och gör det absolut sista på lärarutbildningen - opponeringsseminariet på examensarbetet. Jeeeez! Jag har varit kolugn tills nu. Nu är jag så nervös inför morgondagen att jag mår illa.

Jag har läst arbetet jag opponerar på för femtioelfte gången nu, vill ju göra en god opponering som ger något. Vill inte missa något. Jag har läst alla andra arbeten och jag läser nu mitt eget för sjuttiofjärde gången. Funderar över vad som kan sägas om mitt, blir jag sågad? Vilka frågor kommer ställas? Kompletteringar? Och så är jag sist på dagen! Jag kommer få gå och vara ett sånt här nervvrak hela dagen!

Pust, hulk, suck och flås! Snälla, låt mig överleva morgondagen! Eller låt mig dö nu så jag slipper, vilket som!

Fina grejer.

Nytränad, nyduschad och nerbäddad i en renbäddad säng. Det är fina grejer det! Att få mysa ner sig i en renbäddad säng... Finns det något lika härligt?!

Satans fint avslut på den här dagen!!

Klappat och klart.

Jag har en kittlande känsla i kroppen. Imorse skrev jag på mitt anställningsavtal. Det är nu så klart det kan bli, nu har jag jobbet även på pappret.

Fr.o.m första februari är jag förskollärare. Det känns väldigt, väldigt bra!

Det är ni som får jorden att gå runt.

Vi har verkligen två små fantastiska söner. Den relation de två börjar bygga upp är en ren glädje att få se. De är helt underbara tillsammans och jag blir så lycklig av att se de två.

Att få ha syskon är en gåva och jag är så glad över den glädje de två finner i varandra redan nu.

2012.

2012 var rätt fantastiskt... Hur ska vi slå det nu 2013?!

Tack!

De allra flesta i vår närhet har under den senaste tiden varit sjuka. Men inte jag och Casper, vi har klarat oss. Trodde jag ja... Varför lär jag mig aldrig att man inte får säga så?!? Igår blev det givetvis vår tur! Casper är förkyld och jag har utökat förkylningen med feber. Tack!

Vi hoppas innerligt att vi kryar på oss väldigt snart för imorgon vankas nyårsmiddag med fina vänner och det vill vi inte missa!!

God jul!

Vi har haft en finfin julafton som spenderats med familjen. Ted och jag smög upp innan Vincent och gjorde mysigt här med massa tända ljus innan vi gick in och väckte honom för att meddela att tomten varit här. Nästan så man själv blir barn på nytt... Våra pojkar tycks i alla fall ha varit hiskeligt snälla i år med tanke på bergen julklappar de fick. Vincent har fått uppleva det största i-landsproblem som finns - vilken leksak ska jag leka med först? Känns nästan hemskt att skriva det med tanke på hur många det finns som knappt får mat på bordet eller kläder på kroppen...

Jag själv fick några riktigt fina klappar så helt ondskefull kan jag inte varit i år. Klappar som jag längtat efter länge och som jag är i behov av. Men den bäste julklappen fick jag några dagar före jul - ett jobb! En tillsvidaretjänst t.o.m! Jag har fått till det så jag går ner i tid i vår så jag kan kombinera med mammaledighet under hela våren, så jag ändå får vara hemma med barnen. Så det känns väldigt bra! Mer om själva jobbet vill jag inte säga än. Jag jobbar ju med barn och jag vill inte att ryktet ska spridas om min framtida arbetsplats innan föräldrarna fått informationen från "rätt" ställe. Men jag känner mig väldigt lycklig och peppad inför jobbstart, det här kommer bli bra!

Men nu fortsätter vi med det viktigaste med julen - ätandet.

fnittrig.

Det är så otroligt. Ofattbart. Galet. Fantastiskt. Underbart. Tomt.

Examensarbetet/C-uppsatsen är klar! Den är inskickad till min handledare för hans dom. Det kommer ju bli korrigeringar innan det är dags att gå upp med arbetet i januari men vem bryr sig?! JAG ÄR KLAR!!!

Nu går vi på jullov! Och det firar vi mesen anställningsintervju imorgon. Fan va fint!