och det bara fortsätter.

Jaa, det braiga alltså. Vädret är fantastiskt och här avnjuter vi en stunda av lugn och ro innan eftermiddagens mindre kaos börjar. Idag förstår ni vankas det 1-årskalas. Helt osannolikt att den lille (?!?) fisen fyller ett år imorgon. Dock så kör vi kalas redan idag då vädret imorgon ute ska vara fullt lika fint som idag och vi dig kan köra på ett kalas ute i trädgården. 

Just nu så baywatchar jag den lille marodören som härjar i poolen. Inte helt taskigt att sitta här i solen och vakta, det kan jag göra fler gånger. 

Men snart är det slut på den lugna stunden. Snart vaknar fisen och snart ska vi garnera cupcakes och cake pops och fixa det sista inför kalaset. Så nu njuuuter vi av den här stunden av lugn. Eller ja lugn och lugn... Så lugnt det kan bli med en halvgalen Vincent som sjunger i badet... 

Dödens backe.

Nu har jag parkerat mig i soffan och jag tänker inte röra mig! Efter veckans grispass med tuff backträning har jag lust att gå och dö. Jag har redan träningsvärk  i benen och undrar hur tusan jag kommer ta mig ur sängen imorgon?! Jag är väldigt glad (?!?) över att ha träningskompisar med mig så att vi pushar varandra att orka mer när man mest av allt vill ge upp. Jag minns helt ärligt inte när jag tog ut mig såhär hårt sist. Meen! Jag har ju av någon konstig anledning gått med på att springa ett lopp så det är bara att kämpa på med löpningen, för om jag ska springa då ska jag fanemej göra det bra! 

Dödens backe...

Och... Låt mig erkänna. Jag har en bröllopsform att tänka på. Jag tränar för att må bra, för att vara stark och för att det ger mig energi och... för att jag har en bröllopsklänning som ska sitta perfekt på en rätt fin kropp. Jag är inte mer än människa och jag vill inte titta på våra bröllopsfoton resten av livet och undra hur fan jag ser ut... Det är sanningen. Men först har jag ett lopp att klara av på en bra tid! 

bra tider.

Att vi njuter av semester!! Det här gudomliga vädret får gärna fortsätta ett par veckor. Idag har vi spenderat dagen på parken zoo med goda vänner. Vincent har varit i himmelriket bland alla djur och lekparker (mamma i huset har varit rätt överlycklig hon med över att få titta på alla djur). Och mor och far i familjen har varit lyckliga över lite tid med goda vänner. Det har verkligen varit en toppendag! Fast... Jag måste ju erkänna att det finns bättre djurparker. Vi var på Kolmården förra året och det är ju svårslaget! Men, barna var lyckliga så då är vi lyckliga.

Efter en väldigt varm dag och flera timmars promenerande blev det ett kvällsdopp. Kan det bli mycket bättre än så?! Knappast. Vi sover nog gott hela familjen i natt (hoppas vi). 

Såå. Vi börjar semestern på topp! Nu ska vi njuta i fem veckor till... 

en kärleksweekend.

En sån helg vi haft! I går lämnade vi bort våra små guldklimpar till mormor och morfar och sedan styrde vi kosan mot en riktig kärlekshelg. Hela den här våren har gått i ett och vi har inte alls hunnit med varandra Ted och jag, så lite tid på tu man hand var på sin plats. Vi har bott flott, ätit fantastisk mat, legat och slöat i solen, shoppat loss, gått promenad i solnedgången, skrattat, relaxat och bubblat, sett bra film och fått en ordentlig sovmorgon. Det vi behövde mest var att bara ta det lugnt tillsammans, inte ha några måsten. Det kändes så härligt att bara gå förbi en biograf och komma på tanken att jaaa, vi går och ser en film! Det går ju inte att impulsa en bio sådär när man är tvåbarnsförälder. 

Jag är nästan lite nykär efter den här helgen... Så tack våra kära barnvakter, vi fick en toppenhelg! 

provar på.

Jag fullkomligt älskar att ha en fin bukett med blommor stå här hemma och skulle gärna ha det mest hela tiden, det gör så mycket för känslan i hemmet. Denna veckas bukett blev rosor, enkelt och stilrent. Och det var Vincent som fick äran att välja färg på rosorna idag och skulle prompt ha rosa och vita rosor. Han kan han min son. Så nu provar vi på bröllopets färger - vitt och ljusrosa. It feels goooood! 

dagen då allt startade.

Nu mina kära... Nu ska ni få hela berättelsen bakom hela den här bridezilla-grejen, hela berättelsen om när min älskade blivande man friade till mig.

I slutet av april var Ted och jag i London, en fantastisk födelsedagspresent jag fick i höstas. Vi skulle turista och shoppa järnet och bara ha det allmänt bra. Fredagen den 26 april tog vi oss ut till Stamford bridge, Chelseas hemarena. Även om jag själv inte är ett särskilt stort fotbollsfan så hade jag inget att säga till om, jag är tillsammans med ett inbitet Chelseafan, och dessutom måste jag erkänna att det var rätt häftigt att gå där. Vi hade en chelseamatch inplanerad när vi bokade resan men matchen flyttades och vi fick nöja oss med en visning runt arenan istället.

Hur som haver, vi gick den guidade visningen inne på arenan och fick se det mesta, vi var inne i omklädningsrummen, gick i spelartunneln ut på planen, var i pr-rummen, uppe på läktaren och såg arenan ur alla synvinklar. En häftig visning, helt klart! Och helt klart något utav det allra häftigaste jag varit med om. Kanske inte på grund av visningen i sig, utan hur den här visningen slutade...

Precis i början av visningen när vi tagit oss in på arenan. En stooor och mäktig arena som rymmer över 40000 personer.

 En nöjd Ted i PR-rummet.

 I omklädningsrummet, vilket var större än hela vårt hem.

Här sitter jag. Helt ovetandes om vad som komma skall.

Och jag som så praktiskt klätt mig i Chelseablått för dagen också!

Och här, nästan högst upp på läktaren i slutet av vår guidade visning och då jag var på väg ner från läktaren så gick min älskade ner på knä och frågade om jag ville bli hans fru. Jag minns helt ärligt inte exakt vad han sa, allt är lite blurrigt. Jag vet att han pratade om platsen vi var på och att jag började gråta och frågade om han var knäpp. Haha! Men jaa, jag sa jaaa.

Här är vi, helt nyförlovade och som nyförälskade på nytt.

En italienare som också var med på visningen utbrast "Fantastico!" och klappade händer åt oss. Det kändes så Hollywood, som värsta chickflicken, så perfekt. Det är även den där italienaren som är den otrolige fotografen till kortet ovan. Kortet när vi är sådär ruskigt lyckliga och jag inte vet hur jag ska hantera alla känslor. Jag blev som en liten flicka och fnittrade hysteriskt, detta höll i sig en bra stund efteråt och folk vi mötte måste ha undrat vad tusan jag gick på. 

I ringen jag fick (som för övrigt är magiskt vacker!) står det Hanna & Ted 130426 UK. Ett datum och en plats som för alltid kommer vara väldigt speciell. Det var där och då hela den här resan började och nästan ett år efter det datumet kommer vi att stå som brudpar, i maj 2014. Något jag aldrig i min vildaste fantasi hade kunnat tro när jag satte mig på flyget till London... 

semestertider.

Nu är den här! Semestern. Och jaaa, den är efterlängtad så ini norden! Nu väntas fyra veckor semester följt av två månaders mammaledighet innan det är dags att börja jobba igen. Men nu vankas fem underbara veckor tillsammans hela familjen innan Ted börjar jobba igen. Känns helt okej faktiskt, helt okej! 

Än så länge är mycket av semestern oplanerad, vi har en vecka i Göteborg och några små, kortare tripper vi vill göra annars blir det mycket tid till att bara vara. Och planera bröllop så klart ;) vi har möten med potentiella bröllopsfestställen och annat smått och gott. Vi hoppas på att nu kunna preliminärboka och spika datumet. 

Men först... Nu ska jag avnjuta min första riktiga semesterkväll med ett glas vin och lite Ernst. Faaaan va fint! 

Bästa kompisar.

Vincent har en ny bästa kompis... i form av en hajballong. De är ytterst goda bundisar och gör redan allt ihop. De äter mellis ihop, tittar på bolibompa ihop... Vincent hjälper honom att borsta alla de vassa tänderna och så sover de tillsammans. Hajen var till och med med på toaletten. Undrar hur det blir dagen då luften går ur den där bästa kompisen... 

Årets...

...bästa idrotts- & ungdomsledare. Idag har jag fått mitt stipendium och jag känner mig oerhört hedrad över att ens blivit nominerad. Man gör så mycket jobb i alla ens grupper och har självklart väldigt roligt och att sedan få allt det jobbet uppmärksammat och värderat på fet här sättet känns helt fantastiskt! 

Tack! 

Where to start?

Har vi några gifta läsare? Några som gått igenom hela den här cirkusen? Eller kanske någon som befinner sig i samma situation? Vi behöver era tips, era råd, eller bara ett litet go for it. 

Var börjar man? Som sagt, jag erkänner, jag är väl kanske en liten bridezilla som planerar det där drömbröllopet man alltid drömt om. Men samtidigt, varför skulle jag inte göra det?! Man gifter sig bara (förhoppningsvis) en gång och då vill jag att det ska vara perfekt. Sååå... Var börjar man? En ungefärlig tid för bröllopet har vi tänkt ut och några olika ställen vi kan tänka oss att ha festen på. Vi ska boka in träffar med alla ställen för att därefter (förhoppningsvis) kunna bestämma oss för ett utav de och sätta datumet. 

Var är "den bästa" starten i hela den här cirkusen? 

Come what may.

Har spenderat eftermiddagen i sängen och tittat på Moulin rouge. Inte nog med att det är en av mina absoluta favoritfilmer, som jag inte sett på väldigt länge, utan teds och min sång är med i just den filmen också. 

Från fröken till fru.

Nystarten av den här bloggen är ett faktum. Det är såhär, min älskade, min själsfrände, mitt allt har gått ner på knä och frågat om jag vill bli hans fru... Jag sa ja ;) själva frieriet är en hel historia i sig och det får vi återkomma till en annan dag, så ni alla får veta vilken underbar man jag ska gifta mig med.

 Jag lär bli (läs: är nog redan) en bridezilla. Vi är precis i startgropen av planerandet av vårt bröllop och har en lååång väg framför oss till en drömdag. Och nu ska ni få följa denna bridezilla i alla planeringar...

Enjoy! 

Men tjaaa!

Folk börjar nu ifrågasätta mitt bloggande. Undrar varför... 

MEN, instagram uppdateras flitigt. Så är ni nyfikna på vår vardag så kolla in där (barahannah). Och den dag då tiden, energin och lusten återkommer så kommer även bloggen uppdateras. Vem vet, jag kanske chockar och börjar inom en snar framtid? Fast då med en annan inriktning på bloggen? 

Håll ut! 

kalastider.

Vi har numera en 3-åring här hemma. Det är så ofattbart va stor han börjar bli, en annan hinner inte riktigt med den här lille killen som verkligen vuxit i sig själv.

Såå, som ni förstår har det varit kalas. Kalas med släkt och vänner, med presenter och en himla massa gofika. Nu har vi ett hem fyllt av nya leksaker och rester... och en lycklig 3-åring. Och en sjuk snart 9-månaders. Kalastiderna avslutades så fint med spyor och hög feber. Ett sånt fint avslut! Nu hoppas vi att det vänder snarast för sjukdomar har vi haft så det räcker på sistone!

Vardag.

Då var det dags. Väckarklockan är ställd. Imorgon är det dags för vardag igen. Vi har verkligen haft en underbar ledighet med mycket mys och toppenväder! Det är väl klart att det känns lite vemodigt att gå tillbaka till vardagen, jag skulle ju inte tacka nej till att lulla runt här hemma och mysa med familjen och umgås med vänner hela dagarna. Men så funkar det ju inte och dessutom... Jag gillar att få jobba. Så! Batterierna är påfyllda så nu finns lite ny ork igen. Nu drar vi igång vardagen igen! Tjooo!

Hoppas ni andra också fått chansen att njuta av lite ledigt...

Ullared.

Nu sitter vi i en bil överfylld med saker i stora gula kassar och lyckan är total (och plånboken tom). Vi har varit nere i Ullared med goda vänner och haft det oförskämt bra. Nu styr vi kosan hemåt till våra prinskorvar igen.

Looov.

Jag må älska mitt jobb, jag är glad varje dag jag åker dit, jag trivs så bra! MEN nu går jag på påsklov och det känns fantastiskt!! Vi inledde påsklovet med att hänga på badhuset och något säger mig att lovet kommer fortsätta rätt bra...

Guldklimparna.

Det har varit sjukt här hemma hela veckan. Hög feber, spyor och en hel massa hosta. Nu hoppas vi däremot på att det har vänt fast det vågar en väl inte säga högt.

Meeen, det jag ville visa er är våra fantastiska små guldklimpar. De har verkligen funnit varandra som bröder nu och Vincent tar hand om sin lillebror, speciellt nu när han varit så dålig. Det kan hända att han är världens finaste storebror! Man blir riktig rörd av att titta på de.

Guldgossarna.

våga tro på dig själv.

Allt handlar om inställning här i livet och jag ska försöka köra lite mer på Pippis bana hädanefter.

Ingenting är omöjligt!

Kära, trogna läsare.

Ni är ett gäng trogna läsare som liksom inte ger upp hoppet om en levande blogg... Ni är ett gäng som dagligen går in här... Och som dagligen blir besvikna för här händer inte mycket. Förlåt! Men - ge inte upp!

Jag blir lite chockad över hur fort tiden rinner iväg och det händer så mycket att jag inte hinner med. Eller... Jag har helt ärligt inte så stor ork eller lust till att blogga, för tiden finns ju egentligen. Det känns lite som att jag inte har så mycket vettigt att komma med. Jag har tappar gnistan tror jag. Vad vill ni läsa om? Ge mig lite pepp så kanske gnistan tänds igen.

Tills motivationen återkommer så följ mig gärna på instagram om ni är nyfikna på min vardag - barahannah. Där är jag desto mer aktiv.

Jag kommer tillbaka! Håll ut!