mör i kroppen.

Minst sagt! Premiär för mitt afropass ikväll, och jesus va roligt vi hade! Först och främst blev jag så chockad och överlycklig av att så många kommit dit med enbart reklam via facebook och bloggen. Men ooj va mycket glädje i bara ett träningspass, mycket skratt och mycket svett blev det minsann! Jag längtar till nästa söndag då vi får dansa loss igen!


Men nu ska jag bara mysa i soffan framför Indiana Jones och försöka tänka bort alla kartonger som står högt och lågt (en vecka kvar till flytt!!!), det är livet det!

värk överallt.

Jag har en son som vägrar somna ikväll och mamma är väääldigt trött... En rygg som värker från topp till tå och en väldigt misstänksam smärta bak i käften, jag har varken tid, lust eller råd med en bråkande visdomstand nu. Kanske bara inflammation av matrester som fastnat??

Några tips hur man kan motverka bråkande visdomständer eller vad det nu är för dumt som ställer till det? Vänta och se om det blir värre / bättre? Huskurer?

höstmys.

Jag hade tänkt att kila iväg till öppna förskolan idag med lilleman i alla fall. Men det är verkligen inte lätt att komma iväg någonstans med en så morgontrött liten kille. Runt halv tio-tiden imorse hörde jag hur han började bubbla inne i sin säng och då känns det lönlöst att försöka hinna iväg någonstans innan lunch. Fast jaa, jag är väldigt glad över att slippa ha en liten kille som behagas vakna klockan sex varje morgon... Vi får väl se om lilleman tänker vakna tidigare nästa vecka så vi hinner iväg då istället.

Istället ska vi ägna dagen åt att börja packa ner vårt liv i kartonger och tentaplugga. Sedan tänkte jag hinna med en kylig höstpromenad i solen innan eftermiddagen infinner sig också.


.
Och till dig som undrade om kajutan och afron... Kajutan ligger i bergfästet (bion), man går in på baksidan, ner i källaren... Hoppas vi ses på söndag =)

stöd rosa bandet du också.

Oktober är en rosa månad och nu kan du stödja canderfondens Rosa Bandet-kampanj du också, helt gratis! Klicka här (eller på bilden) och skapa en skänk-länk på din blogg.

För varje skänk-länk som skapas skänker försäkringsbolaget Chartris 10kr till Rosa Bandet, så gör det du också!

afro!

På söndag drar vi äntligen igång "på riktigt" efter massa musikkrångel.

Söndag mellan 17-18 blir det afro på högsta nivå som gäller.

Är ni intresserade av att komma och dansa loss? Kom till kajutan klockan 17 med ett öppet sinne och ett glatt humör, så lovar jag er en timme som kommer få er att må på topp!

Du kommer väl?!

såhär innan vi tar en powernap.

Det har varit en lång dag idag, minst sagt. Det har varit föreläsning och grupparbete i Lindesberg hela dagen och nu ska jag nog ta med mig mitt lille hjärtegryn in i sängen och ta en liten powernap. Jag är helt slut i kropp och själ idag! Kanske har det med att göra att jag låg vaken halva natten...? Jag har fastnat totalt för The big bang theory och det råkade ju komma ett dubbelavsnitt av just det inatt mellan tolv och ett, då jag borde sova... Men det gick ju inte, istället låg jag och försökte fnissa lite försiktigt utan att väcka herrn intill mig. Underbara, underbara program! Jag gillar program då man inte behöver tänka så mycket och kan skratta hejdlöst, så frigörande med sånt mitt i en annars så stressig vardag.

Oooj, det råkade visst komma ännu ett dubbelavsnitt av denna ljuva serie mitt i detta nu! Det kan vi inte missa, tjoflöjt!

jag kommer ingenvart.

Jag sitter och har i detta nu ett inre tumult, som får lösas med ni vet den där andas-in-andas-ut-tekniken. Jag känner lite smått panik över allt och ingenting.
Vi flyttar om två veckor, TVÅ VECKOR!! Och har vi packat något? Neeej, vad ska man göra det för?
Och så sitter jag återigen med de där förbannade matematiska problemen som vi ska lösa, men tjena?! Går det bra? Behöver jag ens svara på den frågan? Jag hoppas bli något klokare imorgon efter diskussion och arbete med klassisarna.
Och Vincent på det, han vägrar sova. Han är superdupertrött men bara gnäller och gnäller. Jag känner mig sjukligt hjälplös och blir lite smått tokig över att se hans ögon röda av trötthet men inte kunna få honom att somna...
Och den där tentan, som även den är om två veckor, TVÅ VECKOR!!! Var det inte nyss över en månad till tentan?! Jag känner mig oerhört osäker på hela skiten och känner mig efter.


Ibland har jag dåliga dagar och det har dessvärre varit en gäng sådana på sistone. Och då mår jag ännu sämre för jag borde inte ha dåliga dagar, jag har allt som kan göra en lycklig här i livet. Det ger mig dåligt samvete till tusen när jag mår dåligt då. Visst om man hade cancer, eller inget hem, ingen familj & inga vänner... Jag menar, det finns bra många fler än mig som har det värre än mig. Jag borde vara lycklig och dansa runt på små moln.

Neej, det är inte en bra kväll. Jag borde nog gå och lägga mig och sluta grubbla över allt...

sju år.

För sju år sedan valde mannen i mitt liv och jag att gå gemensamma vägar. För sju år sedan! Inte trodde vi väl att vi skulle sitta här idag och leva ett så idylliskt liv, även om vi givetvis hoppades på det. Det finns ingen annan på denna jord jag kan tänkas vilja spendera resten av mitt liv med. Han kompletterar mig och jag kan inte tänka mig att inte ha honom ständigt vid min sida... Det är en lycka att få leva tillsammans med sin bästa vän.
Må det låta som en klyscha men han är min själsfrände och jag älskar och respekterar honom djupt.

grabbarna i mitt liv.

kära fredag.

Vincent sussar sött här intill mig och jag har hunnit med att bocka av lite saker från listan idag. Skrivit reflektionen till högläsningsuppgiften och skickat in, jobbat klart (?) med huvudräkningsuppgiften och spånat på problemlösningen, plockat lite här hemma och grejat lite smått, tagit en underbar höstpromenad i solen och rensat skallen.
Nu inväntas den älskade hem så jag kan lura med honom bort till affären och köpa massa gottgott att mumsa på till kvällen. Något förslag till mumsmat? Något smidigt och lätt att laga med djävulskt gott?

Sedan vankas äkta fredagsmys, ladda batterierna för en hel helg med tapetsering. Eller jaa, kanske inte så mycket för min del, jag är mest bara i vägen. Om lilleman kan tänkas bli mirakulöst bättre från sin envisa förkylning så ska vi in till Sandra och mysa hela dagen imorgon. Nu verkar det mest som att vi kommer fortsätta kurera oss och gå upp och spana på när pappa och morfar jobbar i nya lägenheten =) Någon gång måste han väl bli bättre igen??


Jag älskar fredagar!!! Ljuvliga dagar...

en omgivning att vara rädd för.

Jag är trött på att mötas av den ena nyheten efter den andra om våldtäkter, våldtäktsförsök och övriga våldsbrott i Örebro! En stad jag så många gånger gått långa kvällspromenader i, sprungit ute i skymningen i, gått hem från krogen i, sprungit till gymmet sena kvällar... Hade jag bott kvar där idag hade jag aldrig vågat mig på detta. Och nu uppmanas kvinnor dessutom att inte befinna sig utomhus i mörkret själva då de inte kan bli garanterade säkerhet. Skit sak samma om den grymme serievåldtäktsmannen är gripen, idioter finns det gott om! tyvärr...

Vad är det för värld vi lever i?! En värld som inte kan garantera oss säkerhet för att kunna leva i ren frihet. Vart gick det så snett? Jag vill inte leva i en värld, i en stad, där man ständigt måste titta sig bakom axeln för att vara säker på att ingen följer efter en, där man måste tänka på var man går, där man måste ha någon form av självsäkerhetsartikel med sig såsom överfallsalarm eller dylikt. Vi borde få möjligheten att leva i en värld utan grymhet!

Är jag en störd person som tycker synd om denne serievåldtäktsman? Han måste vara en så ynklig och svårt skadad person. Jag tycker inte synd om honom för hans dåd, för de borde han bli märkt för livet liksom han märkt så många andra till ett liv där man dagligen måste kämpa för att orka leva! Han borde prova på hur det är att försöka fortsätta leva efter att ha blivit utsatt för det han utsatt dessa människor för. Att dagligen fundera över om man orkar gå upp ur sängen och leva tills det är dags att krypa ner där igen...
Han är en grym människa som borde få det straff han förtjänar. Annat kan jag inte säga, för då skulle jag ljuga. Nu misstänks han även för ett dubbelmord. Vad gör att det går så fel för en person?

Vart kommer detta sluta egentligen? Det är så skrämmande att ens omgivning kan skapa så mycket rädsla för att enbart existera och genomföra dagliga vardagsrutiner.



Men hur skapar man trygghet och säkerhet i en så skadad värld?
Jag är rädd för den värld och de människor som verkar leva på att förstöra för andra, oavsett stora som små brott. Vi borde börja respektera våra medmänniskor istället för att krossa drömmar och liv.

det här med förkylningen.

Vincent börjar sakta men säkert bli bättre igen efter sin dunderförkylning, tack o lov! Det har inte varit roliga dagar. Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan han skulle åka på något, det är ju helt ofrånkomligt att han skulle bli sjuk någon gång. Men att han åkte på en sån rejäl en var jag inte beredd på.
När man hör hur ens son kämpar för att kunna andas och inte kan ligga ner utan att få andnöd kan man inte bli annat livrädd, hönsmammig och arg på den som orsakat vår son detta. Än värre blir det när man inte får den hjälp man tror sig få av vården.

Nu är lilleman i alla fall bara lite snorig och lever på annat än enbart näsdroppar. Han sov t.o.m hela natten inatt, första natten på en hel drös nätter. Och jag kände att jag kunde sova jag också, utan rädsla för att somna och inte hålla koll på huruvida han andas eller inte. Vi tog oss en sovmorgon nu idag också, och gissa om vi behövde den! Den var lika välbehövlig för oss båda.

Idag ska vi bara stanna inne och ta det lugnt och bli helt friska. Jag ska läsa lite, skriva lite och titta på föreläsning om herrn godkänner det.

underbara höst.

Vinter, vår & sommar i all ära... Men säg mig något som slår sådana här underbara höstdagar?!Ni vet när det är sådär alldeles perfekt ute. Solen skiner och värmer sådär lagom, hela skogen tycks stå i lågor i rött, oranget och gult och det är sådär kallt och biter lite smått i kinderna. Det känns som att varje andetag rensar ur hela kroppen och själen. Underbart! Man blir som en helt ny människa när hösten kommer.

Vincent och jag begav oss ut i skogen igår för en riktig höstpromenad. Det kändes som vi hade kunnat stanna där hela dagen, vilket vi nästan gjorde också.

i förkylningstider.

Vi har en liten genomförkyld grabb här hemma. Lite smått feber, totalt igentäppt näsa och tjock hals. Stackars, stackars liten! Så vi har fått vara vakna halva natten med denna lilla kille, som haft svårt att andas till och från och inte velat sova.

Jag var i kontakt med både akuten på Karlskoga och sjukvårdsrådgivningen sent igårkväll, men de ringer jag inte i första taget igen. Fruktansvärda människor! De verkade inte vilja hjälpa över huvud taget, visade noll intresse för att veta hur lilleman verkligen mår och verkade istället vilja smutskasta oss och vårt sätt att hantera denna dunderförkylning! Istället för att känna mig lugnare efter att ha varit i kontakt med vården hade jag nästan dåligt samvete... Jag säger bara det, HEMSKA människor!

Förkylningen kom troligtvis när vi var på öppna förskolan i torsdags eftersom det fanns några riktigt förkylda barn där. Det är väl mitt fel, jag borde ha förstått att vi borde ha gått hem när det var så sjuka barn där... Men samtidigt känner jag - ska man verkligen gå till öppna förskolan med sjuka barn? Jag tänker då i vilket fall inte gå iväg dit med vår lille herre. Men det kanske bara är jag?

Nu ska vi däremot knalla iväg till apoteket här snart, fylla på förrådet med näsdroppar som snart är slut, för nog går det åt i alla fall. Vädret är helt underbart så det finns något positivt =) Sedan hoppas vi innerligt på att det ger med sig snart.

november, kom nu!

Vi har varit uppe i nya lägenheten nu ikväll. Och jesus kristus! Jag vill att det blir november nu så vi kan flytta in! Det blir så galet läckert! Golven är lagda, badrummet är på G och vi fick se ritningen på köket som ska upp... Jag älskar´t! Jag kan verkligen inte göra annat än att älska det som håller på att byggas upp åt oss.

Men nu har vi inte tid att sitta här och tjöta, för nu börjar en ny säsong av biggest loser. Vilket innebär att kvällen är räddad. Biggest loser, tända ljus och en handfull satsumas... Det blir inte mycket bättre än så.

sicken dag!

Lilleman och jag kilade iväg till öppna förskolan på förmiddagen där det sjöngs och lektes. När vi kom hem strax innan lunch var herrn helt utslagen och låg inne i sängen och sov i två timmar. Sedan vaknade han för lite käk, blöjbyte och mys och sover nu gott igen.
Kära nån! Gissa om jag fått mycket gjort med en sovande liten herre här hemma! Det är alltså såhär jag ska göra för att hinna med saker och ting ;)

Litteraturanalysen börjar lida mot sitt slut också, jag ser i alla fall ljuset i tunneln (som varit jääkligt mörk!!). Jag tänkte korrekturläsa, ändra lite smått och sköta det där finliret innan den skickas iväg. Det ska bli så ruskigt skönt att få den ur världen! Jag kan inte påstå att det känns sådär nöjt och glatt över den här uppgiften som det brukas kännas. Men jag har länge suttit fast och inte kommit någonstans, inte vetat vad jag ska skriva eller HUR jag ska skriva så det är bara skönt att faktiskt fått ner något som låter vettigt och handlar om det den ska handla om (tror jag).

snurrig i bollen.

Jag får ingenting gjort idag! Förmiddagen var det föreläsning men det ville inte alls fungera att titta live hemifrån idag, så jag kommer få titta om på den när den läggs ut. Istället tänkte jag sätta mig med barnboksanalysen men jag sitter fast, har väl fått ner ett rad eller kanske två. Istället för den tänkte jag sätta mig med instuderingsfrågorna till tentan men blev arg, ledsen och besviken när det kändes som att jag inte kunde ett smack och tänkte börja om på ruta ett, dock går det inge vidare... Så istället för att göra allt som måste göras går det åt skogen och ajg sitter här och blir stressad över allt som inte blir gjort, en ond cirkel det där!

Det vill bara inte fungera med plugg idag, inte för fem öre! Jag kan inte koncentrera mig, tankarna vill bara flyga iväg till sånt som inte är relevant eller aktuellt. Jag funderar på att ta med lilleman på en höstpromenad istället och se om jag på något sätt kan rensa skallen lite och komma tillbaka med lite mer fokus och motivation. Wish me luck!

öppna förskolan.

Vi har varit iväg till öppna förskolan idag, jag & lilleman. Och idag gillade han det ordentligt, sist vi var iväg blev han ju helt förskräckt när några av de andra barnen började bråka. Men idag visade han sig från sin braiga sida. Vincent har ju annars lite svårt att ta in allt när det händer för mycket, är för många i närheten och för höga ljud, men idag så gick det riktigt bra minsann. Vi får fortsätta öva lille herrn så vi kan fortsätta gå dit.
Dessutom hade de barnloppis där också, med massa barnkläder och leksaker. Så jag fick med mig en vinteroverall och lite smått och gott i klädväg till herrn, och allt för ynka 150 kr. Helt okej minsann, helt okej.

Efter att ha spenderat hela eftermiddagen på öppna förskolan har lillen totaldeckat i vagnen, så jag passar på att skriva så fingrarna glöder på den nya uppgiften (barnlitteraturanalys).

ett halvt år.

Jag vet att jag har sagt det förut, men det är fortfarande lika ofattbart hur fort tiden går. Vår älskade lille skatt är sex månader idag, ett halvår, han är funnits här hos oss i ett halvt år! Jag kan inte tänka mig ett annat liv än det jag lever idag.

Mamma och jag tittade på kläder i storlek 50 för några dagar sen, kläder han drunknade i när han var nyfödd. Det ser ut som små dockkläder, helt galet att han faktiskt varit så liten.

Det känns så otroligt allt som hänt det senaste halvåret. Och att lilleman faktiskt närmar sig att kunna krypa! Krypa! Det känns ju som igår då han mest bara låg på bröstet och sov...

Dagen till ära ska vi kila iväg till öppna förskolan i eftermiddag. Och så ska det firas med gröt till lilleman, mums fillibabba!

på bemärkelsedagen.

Tack alla underbara människor för alla era gratulationer och fina ord på min stora dag!! Den har väl egentligen inte varit sådär märkvärdig men den har firats på rätt sätt, med nära och kära. Nu däremot varvar vi ner i soffan, lilleman han deckade på en gång och Ted han härjar mest framför Chelsea-matchen på tv...
Kvällen den bjuder på äkta söndagsmys och massa god mat, sådär som det ska vara i höstrusket och på födelsedagar.

Ska väl passa på att skicka över en hel drös med GRATTIS till andra sidan atlanten också, där min twin befinner sig. Ta hand om dig Tezz!

Den underbart vackra tårtan, dagen till ära.

En riktig rosdröm.

mörbultad...

...minst sagt! Herrejesus, va ont i kroppen jag har! Att spendera timme efter timme krypandes, springandes, klängandes, klättrandes på boda borg sätter sina spår. Full fart minst sagt! Men vi är ju bra, vi klarade ALLA 23 banor, så jaa vi är bäst! Vi är quest masters! Och för det hyllades vi med läckra tröjor och 50 % rabatt på nästa besök. Vi är ju bra... Har jag sagt det förut?

Men nu njuter jag av att få vara nyduschad och fräsch och lyssna på min sons djupa andetag. Det finns inget lika rogivande som att se honom sova. "Det vackraste jag vet, är att se dig när du sover" - så sant!
Härnäst blir det nog en tidig dejt med kudden till kvällen. Jag är ju som sagt helt slutkörd och imorgon går ju jag och fyller år (kära nån då!). Jag börjar bli gammal...